Den 16e mars 1988 blev Halabja föremål för världshistoriens dödligaste gasattack på ett civilbebott område. Stadens invånare bombades hänsynslöst med flera olika typer av nervgas i 16 flyganfall beordrade av Saddam Hussein. Målet var att utplåna staden och sedan utvärdera de kemiska gasernas effekt. Uppemot 5000 civila dödades och tusentals dog senare av komplikationer till följd av attacken. Totalt beräknas antalet döda överstiga 15 000 under Halabjamassakern, en massaker som ingick i folkmordskampanjen Al Anfal.

Al Anfal var en folkmordskampanj som bedrevs av irakiska trupper under ledning av Saddam Hussein och den ökände Ali Hassan al-Majid, även känd under öknamnet “kemiske Ali”. Folkmordet varade i fyra år mellan 1986 och 1989 och målet var att systematiskt mörda och driva ut kurderna från sina byar. Totalt beräknas minst 180 000 civila kurder ha mist livet i brutala attacker på byar samt i koncentrationsläger där massavrättningar var en del av vardagen. Andra oberoende källor estimerar att folkmordet resulterade i över en million mördade civila kurder. Under folkmordet skedde även en destruktion av 4500 kurdiska byar och detta resulterade i att över en million kurder drevs i landsflykt.

Gasattacken i Halabja har än idag katastrofala följder för de överlevande då man ser kraftigt ökade frekvenser av fosterdödlighet, cancersjukdomar, födelseanomalier och andra sjukdomar bland de överlevande. Folkmordet var till en början okänt för omvärlden och den massmediala bevakningen dämpades i länder som USA, England och andra länder allierade med Irak i kriget mot Iran. Det är hög tid att detta skoningslösa folkmord får det erkännande det förtjänar.

Vittnen berättar om hur irakiska soldater iklädda skyddsmasker och skyddskläder intog Halabja efter attacken och tog prover samt material för att utvärdera de kemiska nervgasernas effekt. Efteråt raserades staden med bulldozrar och granater. Halabjaattacken var inte enda gången Saddam använde dödliga nervgaser mot den kurdiska civila befolkningen, men det var den dödligaste och mest hänsynslösa. Kroppar dumpades i massgravar runt staden. Många av dessa är hittade men man estimerar att det fortfarande finns ett flertal okända massgravar.

24 år har gått sedan folkmordet men staden Halabja är än idag märkt av attacken och populationen har minskat med 60 procent från 1988 till nuvarande 50 000. Staden har till viss del återuppbyggts men de som överlevde attacken bär på stora handikapp som blindhet och kroniska sjukdomar.

Många oberoende organisationer har fördömt attacken i likhet med KSAF. År 2010 erkände även den irakiska högsta domstolen detta folkmord men det medicinska och ekonomiska stödet till de överlevande är än idag otillräckligt.

Låt oss idag minnas folkmordet i Halabja.

Kurdiska student och akademikerförbundet

Källa: Kurdiska aktivister

Vill du vara med och sprida kunskap kring Halabja? Skriv ut denna broschyr och sprid den runt staden där du bor.

- Kurdiska Student- och Akademikerförbundet

Lördagen den 28:e januari hade förbundsstyrelsen 2012 års årsstämma och en ny styrelse valdes.

Ordförande blev Salam Kadirzada. Rollen som ekonomiansvarig fick Levent Yildirim från KSAF-Stockholm och Sekreterare blev Dicle Cetinkaya från KSAF-Uppsala.

De ordinarie styrelseposterna fylldes av Ferhat Sönmez från KSAF-Stockholm (Aktivitetsansvarig), Baz Delshad från KSAF-Linköping (Medlemsansvarig), Niyaz Hareni (Pressansvarig) från KSAF-Linköping samt Herza Saleh (IT-Ansvarig)

Suppleanter blev

Kawe Khezri från KSAF-Örebro, Azad Incir från Göteborgsregionen samt Perwin Berdizi från Malmö.

Äntligen är det dags för KSAF-Sthlm:s välkomstfest. Den 28 januari 2012 kl 22:00 på Clustret vid Söder Mälarstrand drar festen igång.

Vi erbjuder er en oförglömlig kväll med massor av dans och musik. En speciell överraskning utlovas. Den kurdiska musiken står DJ Waicy för!

Adressen för Clustret är Söder Mälarstrand 25, med närmaste tunnelbana (T-bana) Mariatorget.

Entrépriset är 70 kr för medlemmar, 120 för ickemedlemmar och 150 för entré + 1 års medlemskap.

I medlemskapet ingår inbjudningar till föreläsningar, seminarier, medlemsaktiviteter, rabatter på våra fester samt en kostnadsfri newrozmiddag i mars månad.

Åldersgräns för festen är 18 år.

Det går att betala med kort vid entrén och vid baren.

För mer information, kontakta info@ksafsthlm.se

Vi ses på dansgolvet!

/KSAF-Sthlm:s styrelse: Delal Apak, Levent Yildirim, Dersim Mohammadi, Ilknur Dinc, Anna Ahmad, Arvin Chireh och sist _och_ minst Ferhat Sönmez

Årsstämman kommer även i år att hållas i Stockholm då det är enklast för de flesta att ta sig dit. Datumet är satt till 28 januari, men plats och exakt tid meddelas i dagarna.

På årsstämman kommer sedvanliga årsmötesförhandlingar att äga rum och bland annat följande punkter kommer därför att avhandlas:

- Propositioner och motioner

-  Verksamhetsberättelse för 2011

-  Val av ny styrelse för verksamhetsåret 2012

Sista dagen för inkommande motioner från medlemmar och föreningar är satt till 16 januari och ska skickas till info@ksaf.com Motionerna kommer sedan att besvaras av förbundsstyrelsen för att sedan skickas ut till alla föreningar tillsammans med alla andra dokument senast 7 dagar innan stämman äger rum.

En liten överraskning kommer även att äga rum. Då överraskningar skulle förlora sitt värde om de avslöjades i förväg råder det högsta möjliga tystnadsplikt kring det och kommer på inga villkor att avslöjas.

Även arbetet med nomineringar till förbundsstyrelsen har kommit igång och sker till Aras Lindh, sammankallande i valberedningen. Alla nomineringar skickas till val@ksaf.com senast 18 januari. Valberedningens förslag kommer också skickas ut 7 dagar innan stämman tillsammans med de andra dokumenten.

Bästa hälsningar,

Förbundsstyrelsen

När AKP 2002 blev det regeringsbärande partiet i Turkiet såg många fram emot förändringar som partiet lovade och som skulle innebära att demokratiska reformer infördes i syfte att få ett slut på det demokratiska underskott och förtryck som rådde. Situationen har dessvärre inte förändrats för minoriteter i allmänhet och den kurdiska befolkningen i synnerhet.

I dag sitter det cirka 6 000 kurder i turkiska fängelsen. Barn, kvinnor, gamla, förtroendevalda och människorättsaktivister – ingen kommer undan! Deras enda brott har varit att de deltagit i fredliga demonstrationer eller politiska aktiviteter där man krävt universella och fundamentala rättigheter.

Förra året kritiserade Amnesty International turkiska myndigheter för att ha fängslat barn och uppmanade dem till sluta åtala minderåriga under vidlyftiga och flitigt använda antiterrorlagar. Dessa processer har präglats av bristande rättssäkerhet och är i grunden politiska rättegångar. Det framgår även av rapporten att tusentals barn har åtalats med anledning av att de deltagit i fredliga demonstrationer vilka den turkiska staten definierade som terrorstödjande. Än i dag sitter ungefär 1 000 minderåriga fängslade.

Jag var själv i den kurdiska staden Amed i augusti och såg hur turkisk polis försökte provocera fram våld under demonstrationer. De sköt tårgas och använde sig av vattenkanoner – i vissa fall lyckades de och i andra fall orkade demonstranterna, många av dem barn, stå ut med den brännande känslan av tårgas som tränger sig in i varenda del av kroppen.

Vidare tar sig våldet i uttryck av att förtroendevalda och människorättsaktivister beläggs med reseförbud. Abdullah Demirbas, borgmästare i stadsdelen Sur i Amed, är en av de som belagts med reseförbud. Han lider av sjukdomen djup ventrombos, som inte kan behandlas i Turkiet. Utan behandling kan sjukdomen vara dödlig. Trots hans akuta hälsotillstånd vägras han resetillstånd.

I augusti månad trappades även konflikten mellan PKK-gerillan och turkiska militären upp. Turkiet har sedan dess gått ut, i det som kallas för ”jakten på terrorismen”, och bombat södra Kurdistan (norra Irak). Det är oroande när ett land går in i ett annat utan större reaktioner från omvärlden. Den senaste tidens strider resulterade bland annat i att sju personer från PKK och 26 turkiska soldater dödades i förra veckan.

Farhågor finns att fördröjningen av nödvändigheter till de jordbävningsdrabbade områdena runt den kurdiska staden Van är kopplade till förra veckans sammandrabbningar. Området runt Van drabbades i söndags av en kraftig jordbävning som sägs ha uppmätts till 7,2 på richterskalan. 432 människor har noterats döda, 1352 skadade och hundratals är saknade. I ett land där demokratin är fast förankrad ligger det i en stats ansvar att hjälpa sina medborgare direkt när katastrofer av denna dignitet har ägt rum. I Turkiet har hjälpen dessvärre fördröjts.

I Dagens Nyheter 23 oktober gick det att läsa i en intervju med Abdullah Demirbas (BDP), stadsdelsborgmästare i Amed, att ”hjälpinsatserna har kommit försent och att regeringen heller inte accepterat hjälp från utlandet”. Nu har internationell hjälp äntligen accepterats, men läkare på plats vittnar fortfarande om stor avsaknad av proviant och medicin. Om farhågorna stämmer är det djupt tragiskt och omänskligt.

Samtidigt som förtrycket mot kurderna fortsätter i Turkiet kritiserar Recep Tayyip Erdogan (AKP), premiärminister i Turkiet, Israel för dess inhumana våld mot det palestinska folket. Han har också kommit att fungera som rådgivare för de nya ledarna i arabländerna i frågan om hur de ska styra sina länder i en mer demokratisk riktning efter revolutionerna.

Där orättvisan finns måste även rösterna för fred, frihet och jämlikhet höras. Det är dock viktigt att det är de demokratiska länderna som höjer sina röster för en sann och hållbar demokrati. Ett land som Turkiet, där förtrycket fortfarande ligger som ett mörkt moln över stora delar av landet och friheten lyser med sin frånvaro, får aldrig bli jämlikhetens och solidaritetens talesperson. Det är dags för omvärlden att sluta omfamna Turkiet med dess AKP-regering i spetsen.

Om Turkiet skall vara en trovärdig aktör i kampen för demokrati i Mellanöstern, måste alla politiska fångar släppas omedelbart och den kurdiska frågan lösas genom politisk dialog och fredliga förhandlingar!

Evin Incir
Ordförande för Kurdiska Student- och Akademikerförbundet

Hundratals människor har fallit offer för jordbävningen som drabbade området runt staden Van, som ligger i norra Kurdistan (Sydöstra Turkiet), i söndags. Drygt 1500 personer är skadade och många barn har blivit föräldralösa. Det råder stor brist på förnödenheter som medicin, mat, vatten och kläder i det drabbade området. Det ligger i en demokratisk stats skyldighet att hjälpa sin befolkning då katastrofer av denna art ägt rum, men Turkiska statens hjälp fanns dessvärre inte att finna direkt efter händelsen.

I DN, 23 oktober, framgår det i en intervju med Abdullah Demirbas (BDP), borgmästare i stadsdelen Sur i den kurdiska staden Amed, att “Hjälpinsatsen har kommit försent och att regeringen heller inte accepterat hjälp från utlandet.” Även de läkare och psykologer som befinner sig i området har slagit larm om att situationen är akut och att mer resurser krävs för att kunna hjälpa alla de drabbade. Samtidigt går Recep Akdag (AKP), Turkiets hälsominister, ut och hävdar att situationen är “okej” fastän alla andra hävdar just tvärtemot och Recep Tayyip Erdogan (AKP), premiärminister, ska ha uppmanat turkisk media att inte rapportera om klagomålen och begäran om hjälp från de drabbade områdena.

När AKP kom till makten i Turkiet 2002 såg många fram emot förändringar som innebar ett slut på det demokratiska underskott som rådde i Turkiet. Situationen ter sig dessvärre inte ha förändrats fram till idag, beträffande mänskliga fri- och rättigheter och organisationsfrihet i landets kurdiska region. Exempelvis förbjöds det pro-kurdiska partiet DTP år 2009 och samma process har upprepats många gånger tidigare mot andra kurdiska partier.

Under detta år har Turkiet fängslat tusentals politiskt aktiva, folkvalda, människorättaktivister och barn med hjälp av terrorlagarna som flitigt används. Deras enda skyldighet har varit att de deltagit i fredliga demonstrationer eller krävt det som för oss i väst är absoluta rättigheter. Jag har själv med egna ögon sett hur turkisk polis försökt provocera fram våld under demonstrationer i staden Amed genom att släng tårgas och använda sig av vattenkanoner – i vissa fall har de lyckats och i andra fall har folk orkat stå ut med den brännande känslan av torgas som tränger sig in i varenda del av kroppen. I ett land där de mänskliga fri- och rättigheterna existerar på riktigt ska polisen aldrig använda sig av övervåld och barn, folkvalda och människorättsaktivister skall inte fängslas för att de deltar i fredliga demonstrationer eller för att de kräver sin rätt att existera. De senaste veckorna har konflikten urartat och lett till att slagen mellan PKK-gerillan och Turkiska militären eskalerat.

Det vore fruktansvärt och omänskligt om de fördröjda hjälpinsatserna och den humanitära situationen med bristande proviant och medicin beror på den politiska konflikten. Alla rapporter som finns att tillgå tyder dock på att så är fallet. AKP-regeringens förakt mot det kurdiska folket måste få sig ett slut för att drömmen om fred och frihet ska bli en verklighet för alla invånare i Turkiet!

Evin Incir,

Ordförande för Kurdiska Student- och Akademikerförbundet

Turkiet har flera gånger förbjudit prokurdiska partier och försvårat arbetet för fredsaktivister. Man har dödat demonstranter, fängslat demokratiskt valda politiker och människorättsaktivister. Fredliga demonstrationer med krav om frihet och medborgerliga rättigheter bemöts dagligen med gasbomber, vattenkanoner och skarpa skott.
Våldet har nu eskalerat till att innefatta bombningar i Qandilområdet, ett område där PKK-gerillan har sina baser. Den turkiska militären hävdar att de endast bombar gerillans baser, men söndagens händelser indikerar pannat. En kurdisk familj eliminerades i södra Kurdistan (norra Irak) under den turkiska militärens attacker. Detta sker utan ett ord från omvärlden!

Uttrycket ”att tala med klyven tunga” har nu fått sig ett ansikte i form av Recep Tayyip Erdogan, Turkiets premiärminister. Å ena sidan fördömer han den syriska statens terror mot det egna folket, å andra sidan bemöter man fredsaktivister och demonstranter på precis samma brutala sätt. Det är dags för världen att visa att nog är nog!
Det kurdiska folket har sedan länge fått nog av tyrannin, men tystnaden från de internationella samfunden fortsätter. Demokratins försvarare är stumma i fallet Turkiet. Det är endast när alla folk har fått sin frihet som hela världens fred kan bli verklig. De mänskliga fri- och rättigheterna får aldrig negligeras inte ens av Turkiet! Det är dags för världen att vakna upp och börja agera nu!

Evin Incir
ordförande, Kurdiska student- och akademikerförbundet
Dilara Cetinkaya
KSAF, Linköping/Norrköping
Dicle Cetinkaya
KSAF Uppsala
Hanna Pawahi
KSAF Väst
Miriam Amin
KSAF Stockholm
Pishko Khosravi
KSAF Örebro

Seminarietips för KSAF:s medlemmar i sommarvärmen!

KLS arrangerar ett seminarium för hälsomyndighetens chef i Duhok ((Dr Abdullah Saeed) och de ansvariga för psykologiutbildning på Dohuks universitet (Ass. Professor Chachan Mohammad och Ass. Professor Mohammad Saeed) och chefen för mentala hälsocentret i Duhok (Dr Nezar Tayib) lördagen den 6/8 kl. 12.00 – 13.00 på kurdiska bibliotekets lokal.

Gästerna kommer på besök till Sverige för capacity building på Uppsala Universitet i samarbete med Metin Health House (Saxlemxana Metin) i Duhok.

Fri entré och alla intresserade välkomna!

Länk till vägbeskrivning: http://www.kurdlib.org/contact.aspx?lang=20
Adress: Gustavslundsvägen 170, 167 51 Bromma (Alvik)