Hundratals människor har fallit offer för jordbävningen som drabbade området runt staden Van, som ligger i norra Kurdistan (Sydöstra Turkiet), i söndags. Drygt 1500 personer är skadade och många barn har blivit föräldralösa. Det råder stor brist på förnödenheter som medicin, mat, vatten och kläder i det drabbade området. Det ligger i en demokratisk stats skyldighet att hjälpa sin befolkning då katastrofer av denna art ägt rum, men Turkiska statens hjälp fanns dessvärre inte att finna direkt efter händelsen.
I DN, 23 oktober, framgår det i en intervju med Abdullah Demirbas (BDP), borgmästare i stadsdelen Sur i den kurdiska staden Amed, att “Hjälpinsatsen har kommit försent och att regeringen heller inte accepterat hjälp från utlandet.” Även de läkare och psykologer som befinner sig i området har slagit larm om att situationen är akut och att mer resurser krävs för att kunna hjälpa alla de drabbade. Samtidigt går Recep Akdag (AKP), Turkiets hälsominister, ut och hävdar att situationen är “okej” fastän alla andra hävdar just tvärtemot och Recep Tayyip Erdogan (AKP), premiärminister, ska ha uppmanat turkisk media att inte rapportera om klagomålen och begäran om hjälp från de drabbade områdena.
När AKP kom till makten i Turkiet 2002 såg många fram emot förändringar som innebar ett slut på det demokratiska underskott som rådde i Turkiet. Situationen ter sig dessvärre inte ha förändrats fram till idag, beträffande mänskliga fri- och rättigheter och organisationsfrihet i landets kurdiska region. Exempelvis förbjöds det pro-kurdiska partiet DTP år 2009 och samma process har upprepats många gånger tidigare mot andra kurdiska partier.
Under detta år har Turkiet fängslat tusentals politiskt aktiva, folkvalda, människorättaktivister och barn med hjälp av terrorlagarna som flitigt används. Deras enda skyldighet har varit att de deltagit i fredliga demonstrationer eller krävt det som för oss i väst är absoluta rättigheter. Jag har själv med egna ögon sett hur turkisk polis försökt provocera fram våld under demonstrationer i staden Amed genom att släng tårgas och använda sig av vattenkanoner – i vissa fall har de lyckats och i andra fall har folk orkat stå ut med den brännande känslan av torgas som tränger sig in i varenda del av kroppen. I ett land där de mänskliga fri- och rättigheterna existerar på riktigt ska polisen aldrig använda sig av övervåld och barn, folkvalda och människorättsaktivister skall inte fängslas för att de deltar i fredliga demonstrationer eller för att de kräver sin rätt att existera. De senaste veckorna har konflikten urartat och lett till att slagen mellan PKK-gerillan och Turkiska militären eskalerat.
Det vore fruktansvärt och omänskligt om de fördröjda hjälpinsatserna och den humanitära situationen med bristande proviant och medicin beror på den politiska konflikten. Alla rapporter som finns att tillgå tyder dock på att så är fallet. AKP-regeringens förakt mot det kurdiska folket måste få sig ett slut för att drömmen om fred och frihet ska bli en verklighet för alla invånare i Turkiet!
Evin Incir,
Ordförande för Kurdiska Student- och Akademikerförbundet
Hundratals människor har fallit offer för jordbävningen som drabbade området runt staden Van, som ligger i norra Kurdistan (Sydöstra Turkiet), i söndags. Drygt 1500 personer är skadade och många barn har blivit föräldralösa. Det råder stor brist på förnödenheter som medicin, mat, vatten och kläder i det drabbade området. Det ligger i en demokratisk stats skyldighet att hjälpa sin befolkning då katastrofer av denna art ägt rum, men Turkiska statens hjälp fanns dessvärre inte att finna direkt efter händelsen.
I DN, 23 oktober, framgår det i en intervju med Abdullah Demirbas (BDP), borgmästare i stadsdelen Sur i den kurdiska staden Amed, att “Hjälpinsatsen har kommit försent och att regeringen heller inte accepterat hjälp från utlandet.” Även de läkare och psykologer som befinner sig i området har slagit larm om att situationen är akut och att mer resurser krävs för att kunna hjälpa alla de drabbade. Samtidigt går Recep Akdag (AKP), Turkiets hälsominister, ut och hävdar att situationen är “okej” fastän alla andra hävdar just tvärtemot och Recep Tayyip Erdogan (AKP), premiärminister, ska ha uppmanat turkisk media att inte rapportera om klagomålen och begäran om hjälp från de drabbade områdena.
När AKP kom till makten i Turkiet 2002 såg många fram emot förändringar som innebar ett slut på det demokratiska underskott som rådde i Turkiet. Situationen ter sig dessvärre inte ha förändrats fram till idag, beträffande mänskliga fri- och rättigheter och organisationsfrihet i landets kurdiska region. Exempelvis förbjöds det pro-kurdiska partiet DTP år 2009 och samma process har upprepats många gånger tidigare mot andra kurdiska partier.
Under detta år har Turkiet fängslat tusentals politiskt aktiva, folkvalda, människorättaktivister och barn med hjälp av terrorlagarna som flitigt används. Deras enda skyldighet har varit att de deltagit i fredliga demonstrationer eller krävt det som för oss i väst är absoluta rättigheter. Jag har själv med egna ögon sett hur turkisk polis försökt provocera fram våld under demonstrationer i staden Amed genom att släng tårgas och använda sig av vattenkanoner – i vissa fall har de lyckats och i andra fall har folk orkat stå ut med den brännande känslan av torgas som tränger sig in i varenda del av kroppen. I ett land där de mänskliga fri- och rättigheterna existerar på riktigt ska polisen aldrig använda sig av övervåld och barn, folkvalda och människorättsaktivister skall inte fängslas för att de deltar i fredliga demonstrationer eller för att de kräver sin rätt att existera. De senaste veckorna har konflikten urartat och lett till att slagen mellan PKK-gerillan och Turkiska militären eskalerat.
Det vore fruktansvärt och omänskligt om de fördröjda hjälpinsatserna och den humanitära situationen med bristande proviant och medicin beror på den politiska konflikten. Alla rapporter som finns att tillgå tyder dock på att så är fallet. AKP-regeringens förakt mot det kurdiska folket måste få sig ett slut för att drömmen om fred och frihet ska bli en verklighet för alla invånare i Turkiet!
Evin Incir,
Ordförande för Kurdiska Student- och Akademikerförbundet
Det senaste nyhetsbladet är nu färdigt. Du kan hitta nyhetsbladet